torsdag 23 november 2017

November i Hälsingeträdgården


12 november och ännu ingen snö vid stugan, endast frostiga nätter.


Kärleksörten är en av de få färggranna blommorna nu. Här får de rama in rabatten framför huset.


 Lite klena än men de är nyplanterade.


I planteringen runt stora stenen mitt på gräsmattan växer sedan länge Höstaster som ännu har färg. De höga ormbunkarna pryder också med de gulabruna färgerna.






Rododendron håller sig grön och fin i hink under vintern. Vattnet fryser men det gör inget.


Det frös visst till i den här hinken också 


Och i dammen. Kalla nätter nu. Men några soltimmar värmer på dagen. Visst får solen hösten att lysa vackert.



Rosenflockel står kvar med röda stjälkar på vintern.


Ingrid Bergman frostbiten men fin.


En liten Digitalis har överlevt.


En sån fin present jag fick när jag slutade mitt jobb som lärare. Flera hundra olika vårlökar. Nu jobbar jag som skolkurator istället och trivs jättebra. Hoppas nu lökarna ska trivas lika bra i min trädgård.


Här i den torra lilla slänten framför huset har jag tänkt plantera eller så Backtimjan. Jag hoppas det också ska bli fint med en matta av snökrokus här tidigt på våren. Eller det är klart det blir...om de trivs.


lördag 4 november 2017

Dammens första år


Runt dammen är ett gäng dagliljor planterade. I rosa och gula färger. Det är tänkt att bladen ska böja sig ner mot vattnet så det ska se så där dammlikt ut. Jag har sett de där dammarna på bild som bara ser helt underbara ut och nu har jag de där dammarna på näthinnan.  Det här är första året för dammen som blev anlagd i juni.


Dammen är inte så stor, men tillräcklig tycker jag. 500-600 liter. I enda änden har jag gjort en liten sandstrand. Annars är det sten runt som döljer dammduken. Alla växter runt dammen är inte på plats än. Myskmadra ska växa här framför som marktäckare och undervegetation. Jag har klippt ner några torra grenar på granen så att kvällssolen ska komma in och stenmuren ska synas bättre. Det har blivit en mysig plats som innan var dötrist.


Klippstånds reser sig på sensommaren och slår ut sina gula blommor på den här romantiska bilden med skottkärran och den röda hinken i bakgrunden. Till skillnad från den röda hinken tycker jag Klippstånds passar otroligt bra vid vattnet.


Vattenväxter måste man ju ha i dammen. Här gula fina Kabbleka som ska vara mycket härdig och kunna stå kvar i dammen över vintern. Den gillar att växa i vattnet men inte för djupt. Bladverket skuggar tillsammans med min näckros vattenytan och ger skydd till fiskarna. Vattenväxter syresätter också vattnet. För mycket sol på vattenytan skapar alger i dammen och det vill man inte ha.


Bakom dammen har jag satt ett högt prydnadsgräs av sorten Glansmiskantus. Jag tror det blir läckert när det växer till sig nästa år. Som ni ser är dammen grumlig. Speciellt nu när jag hållt på plantera i den och letat fisk. Men nästa år ska jag byta ut den smutsiga bruna sanden till blästersand. Den köper man i säckar billigt på Jula. Det måste vara Julas blästersand för den är tvättad. Jag har sån sand i akvariet.


Blästersanden är ljus och fin och ren. Och billig! Jag tror den blir fin i dammen tillsammans med sjöstenen. Lyser upp botten så fiskarna syns bättre. Dessutom är ju fiskarna vana den från sitt vinterhotell. Jag har guldfisk (blå shubunkin och slöjstjärt) tillsammans med kardinalfisk. De är alla tålig kallvattenfisk och klarar sig fint i både damm och akvarium. 


Här är dammen i våras. Iris och hostor börjar ta sig vid dammkanten och runt stenen växer Stjärnflocka och Klippstånds. 


...och här är dammen nu på hösten. Notera mitt försök att skapa konst med stenar på stenar. Jag tycker det funkar. Ett lövnät hade varit bra att spänna över, det får bli ett projekt nästa år. En massa löv i dammen övergöder och skapar alger och dy. Endast solcellsblysning finns. De lyser fint på dammen sommartid men en regnig höst nej.


12 November och isen har lagt sig....


En hel massa Digitalis har planterat sig själva runt dammen, det var inte alls tänkt så men nu tror jag ändå det kommer bli läckert. Endast bladrosetter i år så nästa sommar bör vi få se blomning. De är ju tvååriga, bienna. Det är härligt när trädgården gör som den vill tycker jag iallafall. 


Violer, Purpuklätt, Aklejor och Prästkragar har också självsått sig efter jag grävt runt dammen och jag längtar verkligen till nästa sommar när jag får se det helvilda resultatet av detta. Bakom dammen ska det bli en liten sittplats där man kan sitta i morgonsolen och lyssna på porlet från vattnet. Bakom dammen har jag också planterat ormbunkar och jag hoppas de vill ta sig.


Förbi dammen har jag gjort en liten stig av träflis som familjen kan gå på. Stigen fungerar också som rabattkant vilket blev mycket lyckat. Nästa sommar tror jag växterna runt dammen vuxit upp och kanske liknar det då mina drömmars damm.



fredag 3 november 2017

I väntan på snö


Den sista rosen förvånar oss bland förfallet av gula löv. Är det bara jag som hör den där melankoliska tystnaden på hösten?


Den första isen har lagt sig på vattentunnorna. Ett lugn infaller i en tid för minnen och längtan.


Den lilla tvättplatsen utanför dass ligger öde. Här brukar jordiga händer sköljas av bara för att bli jordiga direkt igen.


Nu väntar en solig dag i mars då vårsolens värme reflekteras i snön och det bli gung i hammocken igen. I november väntas inga dynor i soffan.


Hösten är vacker när solen lyser upp men dagarna är korta nu och kvällarna svarta.

onsdag 1 november 2017

Samla upp löven med gräsklipparen!


 Höstlöven, vilken guldgruva! Glimmar som guld i höstsolen.
I min trädgård behöver jag dessutom allt organiskt material jag kan komma åt för att få mer matjord. Och som tur är...Naturen bara ger och ger. I september var det dags att börja samla ihop löv.


I mitten av oktober klipptes här gräsmattan som fortfarande växte. Det var då jag kom på det. Vilket underbart enkelt sätt att få ihop alla löv utan att kratta, med gräsklipparen! Gärna i handen på någon annan familjemedlem. Men ok jag tycker faktiskt det är ganska trevligt att gå med gräsklipparen.


Här i oktober klippte vi gräset för sista gången för i år trodde vi. Och se vilken skillnad! Jag använder en uppsamlare på gräsklipparen där allt gräsklipp och sönderklippta löv hamnar i en salig röra. Perfekt för komposten. Eftersom löven finfördelats av gräsklipparen och blandas med gräsklipp förmultnar de snabbare än i en vanlig lövhög. Och som jag behöver fin kompostjord till nästa sommar då jag ska odla grönsaker i mina pallkragar.


Det går utmärkt att köra ett till varv med gräsklipparen i november innan snön lagt sig. Då har frosten nog fått de flesta träden att tappa sina blad. Får man bara upp det också ligger det inte ett tjockt täckte löv som ligger klistrat mot gräsmattan på våren som det brukar hos mig. Jag orkar nämligen sällan kratta på hösten. De löv som till sist ändå blir kvar blir fin maskföda. Vi måste ju tänka på dem också.


Så här sista helgen i oktober var det dags igen för gräsklipparen. Nu har jag ordnat med två komposter.


En annan trevlig metod är mulching. Det finns gräsklippare som är extra duktiga på att klippa gräs och löv i småbitar. De liksom låter knivarna kapa gräset en extra gång. Gräsklippet ligger kvar finfördelat på gräsmattan och blir snabbt till näring, maskföda och mull till gräsmattan. Så kan även löven bli överkörda och ligga kvar finfördelade på gräsmattan. På sommaren upplever jag det liite jobbigt ha gräsklippet kvar på gräsmattan. Det fastnar under fötterna och sen har man gräsklipp överallt. I hallen, i sängen, i soffan...
...men nu är det höst och jag väntar snö när som helst. Förhoppningsvis har jag en snyggare gräsmatta i vår med mindre krattning att göra. Phu denna långa väntan!



Rosenkvitten och dess goda frukter


Just nu min favoritfrukt och jag har lärt mig göra marmelad. Det var ju lätt.


Här i sista veckan i augusti hade två gula frukter uppenbarat sig på min nya minimala Rosenkvittenbuske. Den stora gamla busken hade fortfarande gröna frukter. Så här ser de ut när de är mogna men de brukar inte plockas förrän i slutet av september och gärna efter en första frostknäpp. Eftersom frukterna ramlade ner på backen tog jag in dem och la i kylskåpet i väntan på att de andra frukterna skulle mogna. Jag hade redan här börjat planera för att göra marmelad.


Se så vackert den blommade i maj med nästan pärlemorskimrande knoppar över hela busken och humlorna älskar den. Hela busken vibrerar av humlor på våren.


Här på sensommaren blev jag så glad att jag äntligen fått frukt också på min gamla stora Rosenkvittenbuske. Tidigare knappt en enda frukt. Den är stor och blommar fint och besöks flitigt av humlor så förutsättningarna för mycket frukt finns ju där. Inte vet jag riktigt varför den fått fler frukter i år men jag har införskaffat en till liten Rosenkvitten som var tänkt att hjälpta till med pollineringen. Tror nämligen att min gamla buske inte är så särskilt självfertil. I övrigt har jag börjat gödsla busken i år. Nåja mycket frukt är nog att ta i. Tror det är mellan 10-15 frukter iaf som har chans att mogna i tid till skillnad från 1 frukt förra året och inga dessförinnan.


Här var det oktober och först då började frukten på den gamla busken mogna. Det är nog ok, eftersom de ska tåla lite frost innan de plockas. Sista helgen i oktober vågade jag inte vänta längre eftersom det vankades snö, Jag plockade av alla frukter jag kunde hitta, gröna som gula, små som stora.


Det här var allt jag fick ihop men det räckte gott och väl till att koka marmelad eftersom man också använder äpplen. De flesta frukter var gröna och omogna men det går bra att koka marmelad på de också.


Marmelad

Recepet kommer här.


  • Äpplen. nästan dubbelt så mycket som kvitten t.ex 700 gram
  • Kvitten ca 400 gram
  • Vatten 1 dl
  • Socker  ( lika mängd som äpple)
  • Citronsyra 1,5 tsk




Skala och kärna ur äpplen och kärna ur kvitten och skär de i små bitar. Jag tycker det är onödigt att skala Rosenkvittenfrukterna men om de har mycket tjockt skal kanske det är nödvändigt. Mina var så små.

Koka äpple och kvitten mjuka i vattnet i ca 20 minuter tills det blir riktigt mosigt.
Ta bort från plattan och häll i socker, blanda och låt koka ordentligt till det tjocknar. Rosenkvitten innehåller mycket naturligt pektin som gör att det tjocknar.



Koka kraftigt utan lock tills marmeladen tjocknat.

Ta bort från plattan och rör ner citronsyran som du blandat ut med lite vatten
Häll direkt upp i rena små burkar. Marmeladen tjocknar ännu mer när den kallnat.



Rosenkvittenmarmelad passar bra till ost och kex eller på rostat bröd.